INDIANVALS

I torsdag stod en förändring på schemat. Efter 2,5 timmar hos frisören är jag numera ingen brunett-brunett. Det kanske inte syns så mycket på bilden men det är betydligt mycket ljusare än innan. Jag hade en annan idé om att gå mot lite lilanyanser men det ljusare vann. Känns skönt men jag vet inte om jag kommer att behålla detta mer än till nästa frisörbesök. I helgen är det råplugg som gäller, eller ja.. försök till råplugg. Jag.. vill... sova...

Tjofling där ute! Denna veckan har det varit mitt livs sista höstlov (fantastiskt!). Känner väl att jag inte varit väldans flitig på att skriva här på sista tiden. Istället har jag hängt i Göteborg med mina fina vänner och spenderat laxar på shoppingkartan. Och sedär, ikväll blir det att ladda upp filmer och tjöta. Ha det gött!

Fyfaaan vad jag har mycket att göra idag...  kan inte fatta varför jag valde ekonomiprogrammet för snart 3 år sedan.... hjälpppp! Jag sitter med ett case där jag ska beskriva konsekvenserna av några ekonomiska faktorer för Apoteket AB. Det är ingen dans på rosor vill jag lova, speciellt inte när man har väldigt knappt om material att utgå ifrån. Mitt mål ligger på 20.00 deadline 4 timmar senare.. jag måste klara det! Måste, måste, måste. SÅ, better work. Tramsinlägg men skitsamma.

Denna vackra skapelse har idag fått flytta in i ett av mina rum. Hans gamle vän har nu gått i graven. Men visst är han tjusig? Han heter Lennart. Anledningen till det är att jag alltid döper nya skapelser efter namnet i kalendern... vår bil heter Abraham, min mobil heter Roy och min kamera är Örjan. Varför kan man fråga sig, jo en bra fråga; det är enkelt att komma ihåg när de kom in i mitt liv.

Nu fan kör vi igen! Här sitter jag med ett par sprillans nya urbanears röda som en kyssvänlig mun och lyssnar på min "tagga-till-spotifylista-som-får-en-att-le-och-vilja-hoppa-högt". Detta har minsann inte varit en lättsam dag. Plugg från tidig morgon och två prov men nu är det fixat iallafall vilket känns splendid! Efter skolan kilade jag och fikade en snabbis vid Medis med en kär vän som jag träffade i somras, supermys. Ikväll väntas lite plugg och en ny soffa till ett av mina kära små rum här nere, score! Hoppas den är lite fabulous som jag tror.

Här sitter jag nu och skriver på mitt första blogginlägg på flera månader. Detta är inte en blogg som ska spegla någon form drömliv eller vardag som så många andra utan här snackar vi rena tankar och äkta texter om livet. Självklart kommer jag att bjuda på bilder också för att väga upp det hela. Jag vill egentligen inte har något superlångt introduktionsinlägg då det lätt tar fokus från innehållet kan jag tycka så detta är allt för nu. Nu kör vi!

Du sitter där med datorn i knät och fötterna på glasbordet samtidigt som du skriver ett meningslöst inlägg i din blogg. Erhåller du ingen blogg du själv tittar du in i någon annans "kryp in" eller inte bara någons utan allas. Bloggar du aldrig läst förut som du egentligen inte är minsta intresserad av. Du klickar med musen bara för att klicka bort tiden - tiden då du egentligen borde plugga samhällskunskap. Framför dig ligger en hög med anteckningar, några böcker om hemlöshet och pennor i olika färger men ingenting tycks inspirera dig till att överhuvudtaget känna något slags pirr i att skriva en 12 sidig uppsats om hemlöshet bara sådär pang på rödbetan. Du vill så gärna, du laddar upp och är ordningsam och ordentlig men du har inte riktigt orken ända in i mål.

Klockan rullar på och den är snart 17. När klockan passerat 17 är det inte dag längre.. då är det kväll. Solen lurar dock ögat med sin värme och sitt sken att det känns som en bättre idé att "ta det imorgon". Du går ut och solar och äter isglass efter isglass och när paketet nästan är slut inser du att du är en riktig mes som inte kan ta tag i dina problem - som låter ditt plugg ligga där på en hög och skapa den eviga ångesten som du aldrig riktigt kommer över. Du tittar dig i spegeln och det börjar tåra sig i ögonen men tårarna förvandlas snabbt till "glädjetårar". Du börjar skratta åt dig själv och säga att "från och med imorgon DÅ ska jag vara duktig och ta mig i kragen". Men det blir aldrig ett imorgon utan att det funnits ett igår. Varje dag är en dag och en morgon.

Du har all tid i världen men skyller ifrån dig på dina lärare. "Skjut fram deadline! Vi har tokmycket nu!" Men tokmycket leder bara till görmycket och skitmycket. Tillslut blir det så mycket att du sitter där sömnlös på nätterna och skriver tills fingrarna går av. När klockan närmar sig 02:00 är du plötsligt så utmattad att du inte ens klarar av att hålla ögonen öppna. När du inte behöver plugga är du aldrig trött men när du plågas av tanken på den där samhällsuppsatsen blir du genast sömning och blågrön under ögonen på ett vips. Varför vet du men det är inget du vill erkänna. Du borde ha börjat i tid. Men vad är att börja i tid?

Din hjärna fungerar inte på det sättet. Din hjärna har lärt sig att fokusera de tre sista timmarna innan deadline. Den har lärt sig hur den ska speeda upp sig när det verkligen behövs. Din hjärna är begåvad men även en begåvad hund måste först lära sig sitta. Detta pluggproblem är fan mycket mer värt att skriva om än hemlöshet. Tack för mig.

Haha, je ris à mes camarades de classe qui sont mignons et ont dans le sport quand il pleut comme ca. Personnellement, j'ai dormi un peu trop long et s'est réveillé à 10 minutes et a rapidement pris la décision de s'abstenir de sport aujourd'hui. Actual première fois que je hooky à partir d'une leçon d'une année je crois. Bien! Maintenant devrais-je essayer d'étudier un peu, c'est fait. Ai un bon jour! Serrer dans ses bras.

 

Söndag= plugg? Nja, snarare: söndag= försök eller inbillning till plugg. Inte är det så att man faktiskt får någonting gjort. Jag sov ut riktigt länge idag, tror klockan var runt 11-12 när jag bestämde mig ,efter att ha plågats av ljud i säkert en timme, att stiga upp och välkomna den nya dagen. En dusch på det och sen var det dags att sätta sig och plugga matte i någon timme kanske men det har inte riktigt blivit så ännu. Jag har istället suttit tillsammans med Tilda och kollat på de sista avsnitten av Sex and the city. Och jag säger bara oboy! Det var ett tag sedan men oj vad jag fortfarande förvandlas till ett känslovrak under slutet av sista avsnittet. Det är vid låten ovan som allt börjar, som ögonen vattnas.. vet inte riktigt om det är av lycka eller sorg hehe. Den är så stark, och jag som verkligen inte gillar den typen av musik egentligen. Jag är mer rock och pop. Men åh, detta är en galet bra låt. Lyssna och känn själva. Jag älskar den. Konstigt egentligen.

Les sous ensembles dans les grands ensembles s'assemblent...
... La belle et le bad boy..

Första inlägget blir kort - riktigt kort. Detta blir stället där fingrarna får flöda fram valfria ord. Detta är min nya blogg och oja, det var ett tag sedan sist. Nu kör vi!